Min farmor är den enda som jag har kvar av mina far- och morföräldrar. Hon är få förunnade att vara 87 år och så pigg. Hon älskar när vi kommer och hälsar på och är väldigt noga med presenter till jul och födelsedagar.
I veckan ville hon att vi skulle komma förbi, så att barnen fick plocka kantareller. Farmor skulle prompt följa med i den kuperade terrängen. Blev alldeles varm i kroppen när Stella kände ansvar och höll farmor i handen, så att hon inte skulle ramla.
Senare på kvällen hade Tim ett intressant samtal med en kompis i köket hemma hos oss. De började prata om gamla människor. – Det är coolt med gamla människor, sade Tim. De har alltid så mycket gott hemma. Birgit har typ alltid små chokladkakor i skåpet. – Ja, svarade kompisen. Jag brukar alltid få typ kakor. Mamma känner nån som blev 102 år.
Det måste vara häftigt att få uppleva barnbarnsbarn. Jag skulle önska att mina barn även hade fått träffa farfar, mormor och morfar. Det är häftigt att se vad Tim och Stella är viktiga för farmor och hon för dem. Jag hoppas att vi får ha henne kvar länge, länge till.
Skickat via Blogsy