Den här dikten är skriven av en ung flicka med cancer. Hon ville påtala hur viktigt det är att leva livet fullt ut medan man kan. Sänder en tanke till er som på ett eller annat vis blivit drabbade.
Långsam dans
Har du aldrig sett ett barn på en karusell?
Eller lyssnat när regnet plaskar mot marken?
Någonsin följt en fjäril till en ojämn flygning?
Eller tittat på solens inre natt?
Det är bäst att sakta ner
Inte dansa så fort
Tiden är knapp
Musiken kommer inte sist
Brukar du gå genom varje dag i flyg?
När du frågar, hur mår du?
Hör du svaret?
När dagen är klar vill du ligga i din säng
Med nästa hundra sysslor som springer i ditt huvud?
Det är bäst att sakta ner,
Inte dansa så fort
Tiden är knapp.
Musiken är inte sist.
Aldrig sagt till ditt barn, så ska vi göra det imorgon?
Och i all hast, Och inte se sorgen
Någonsin förlorat kontakten, låtit en god vänskap dö.
Leda till att du aldrig haft tid att ringa och säga ’Hej’.
Det är bäst att sakta ner.
Inte dansa så fort.
Tiden är knapp.
Musiken kommer inte sist.
När du kör så snabbt för att komma någonstans.
Du missar halva nöjet av att komma dit.
När du oroar dig och skyndar dig genom din dag,
Det är som en oöppnad gåva …. kastas bort.
Livet är inte en ras.
Får ta det långsammare.
Lyssna på musik.
Innan låten är över
– Posted using BlogPress from my iPhone