Så fort solen tittar fram och det börjar gå mot vår tinar inte bara snön fram, utan även människorna. På vintern ser man knappt av varandra. Det är kallt och ruggigt och det enda man vill är att tända ljus och krypa ner under en filt i soffan. Orken är liksom inte på topp. Det är gott nog att hålla sig flytande och få vardagspusslet att gå ihop. Nu äntligen börjar även jag att tina fram. Energin och initiativförmågan är på väg tillbaka. Jag börjar känna igen mig själv!
