Åh, vad jag är stolt över min son. Stefan har varit i Sollefteå hela kvällen, så jag hade väntat mig tjat och trots (vilket det ofta brukar vara när jag och barnen är själva). Men ack så fel jag hade. Tim lyssnade hela tiden. Allting går ju så mycket lättare och blir så mycket roligare! Kan det vara så att den tidiga sexårstrotsen är på väg förbi?
