Är så himla glad att jag följde med Stefan till Liverpool. Resan var helt magisk. Vi har gjort många resor tillsammans, men den här bubblar nog upp på en tredje plats efter Edinburgh (bröllopsresan) och New York.
I det här inlägget har jag försökt att lista våra favoriter. Det bästa med staden är att det är gångavstånd till det mesta. Därför är det skönt att bo centralt. Man blir lätt lurad av kartan, det ser ut att vara längre avstånd än vad det är i verkligheten.
Vi flög med SAS till Manchester. Därifrån valde vi att åka flygbuss för att se lite mer av omgivningen. Det tog ungefär en timme. Biljetter köper man på plats av National Express. 15 pund kostade det för oss två.
Resans höjdpunkt – fotbollen
Paket med matchbiljett och hotell bokade jag via Urban Gottfridsson (numera kan man göra intresseanmälningar till honom direkt på webben.
Ungefär tre timmar innan match tog vi bussen ut till Anfield ( nr 17 från Queen Square Bus Station). Hade fått tips om att gå på The Sandon, puben där Liverpool FC grundades 1892. Vi tyckte vi var i tid, men vi fick typ det sista bordet. Där satt vi och lyssnade på allt försnack, drack god öl och käkade hamburgare med mängder av stekt lök som de stod och grillade på baksidan. Träffade några trevliga svenskar från Arvika som vi surrade lite med. Här kommer bildbeviset på att jag hade Liverpooltröja på mig!!
Drygt en timme innan avspark gick vi in på arenan. Just den här matchen mot Sunderland var tydligen eftertraktad av svenskar. Platserna var jättebra, vi satt på Main Stand, klassiska (lite väl) hårda trästolar. Den delen kommer så småningom att byggas om.
Det kändes redan på stämningen innan matchen att det var någonting på gång. Stora svarta flaggor vajade och the Kop sjöng: Enough is enough, enough is enough. You greedy bastards, enough is enough.
Vi hade läst i tidningarna innan att det skulle vara en protest i 77:e minuten mot höjda priser på biljetter. Fansen skulle resa sig och lämna arenan. När klockan började närma sig minut 77 började folk att skruva på sig. I 75:e minuten stämde alla in i You’ll Never Walk Alone och sedan reste sig fans och gick sjungandes ut på samma harang som ovan. Allt gick väldigt lugnt till, drygt 10 000 personer uppskattades lämna arenan En äldre man och hans systerdotter bredvid mig gick. Killen bredvid Stefan valde att stanna kvar.
Matchen i sig var sådär. Hade gärna sett mer skott på mål. I 77:e minuten stod det 2-0 till Liverpool. Vi började nästan räkna hem segern. Men sen hände någonting. Spelarna måste ha känt av protesten. De var mer rädda att misslyckas än att vilja vinna. Ingen vågade göra nåt och målvakten ställde upp en mur jättemärkligt. Sunderland kvitterade med två snabba till 2-2. Surt!
På ett sätt var protesten bra eftersom ägarna tagit beslut om att inte höja biljettpriserna, men lite märkligt kan jag tycka att man straffar laget. Kul var det i alla fall att vi fick se två snygga mål av Firmino och Lallana. Sedan var faktiskt protesten i sig ganska mäktig att få uppleva. Men det allra mäktigaste ögonblicket var helt klart innan matchen när musiken You’ll Never Walk Alone stängdes av och en fullsatt arena (drygt 45 000) fortsatte att sjunga.
Vi hade lite otur att tränaren Klopp fick åka in akut och operera blindtarmen precis under matchen. Det fick vi höra på läktaren.
När matchen var slut gick vi tillbaka. Det tog oss ungefär 45 minuter, en ganska skön promenad. Hade hört att taxi är väldigt svårt att få tag på så vi följde med strömmen. Väldigt smidigt.
Liverpool FC Stadium Tour
Dagen efter matchen gick vi en guidad tur på Anfield. Det var vi, svenskarna från Arvika och en massa asiater. Vi fick se bland annat se omklädningsrummet, den berömda Anfieldskylten, pressrummet och spelarnas lounge. Vi fick även se The Steven Gerrard Collection. Den turen kan jag verkligen rekommendera. Så mycket historia. Förstår att supportrarna känner sig som en enda stor familj och ställer upp för varandra. Vi valde att inte gå turen som är på matchdagen för den brukar vara något förkortad.
Boende
Vi bodde på fyrstjärniga Travellodge som ligger mitt i smeten på 38 Exchange Street E. Stora fräscha rum, bra frukost och trevlig personal. Det var fler svenskar som bodde där, förmodligen hade de också bokat paketresor.
Restauranger
Till Byron gick vi en kväll när vi inte hade bokat bord. Lätt att få plats och hur goda hamburgare som helst.
Fazenda tipsade Urban om. En brasiliansk restaurang med fantastiskt gott kött. Deras koncept var att man började med att plocka från ett gigantiskt sallads-, potatis- och pastabord. Sedan kom servitörer ut i omgångar med 15 olika sorters kött på långa spett som de skar direkt vid borden. Vi fick som en rund bricka på bordet som var röd på ena sidan och grön på den andra. När vi ville ha mer kött vände vi den gröna sidan upp och ville vi äta ostört en stund vände vi den röda sidan upp. Värt varenda krona!
Många mysiga restauranger låg nere vid Albert Dock. Vi blev tipsade om Gusto, men den var fullbokad så vi hamnade på Revolution istället. Käkade jättegoda stenugnsbakade pizzor. Perfekt partyställe också! Vi strosade runt i hamnen på kvällstid, men vill man ta en titt i butikerna är dagtid att föredra.
Il Forno är en italiensk restaurang där man inte heller behöver boka bord. God mat och mellanpriser. Hit gick vi när vi var less på hamburgare. Många skandinaver verkar gå hit.
Efter den guidade turen på Anfield gjorde vi ett stopp på The Brunch Club. Smarriga mackor och god öl. Guiness Draught Extra Cold, en ny trevlig upptäckt!
Pubar
Den absoluta favoriten, Shenanigans, fick vi tips om när vi kom till Liverpool. För det första var byggnaden så söt och sedan hade de den absolut godaste fatölen, Guiness Golden Ale. Även musiken var bra.
The Sandon. Ligger ett par 100 m bortanför Anfield. Klassisk engelsk inredning med mörkt trä och heltäckningsmatta. Åk dit några timmar före match och känn av stämningen eller ta en öl efter den guidade turen då det är lite lugnare. Vill du trängas och höra mer sånger finns The Albert och The Park som ligger alldeles vid arenan.
The Club House ligger uppe på taket på Liverpool One. Vi fick tips om den från en servitör på Byron. Stället hade precis nyöppnat när vi var där. De hade duktiga bartenders, så bara att sitta i baren var rolig underhållning. Varje helg spelar de livemusik.
Till San Carlo gick vi efter matchen med hopp om att se några Liverpoolspelare. De ska tydligen hänga där ibland. Nu gick ju matchen sådär så de hade kanske ingen lust att gå ut för vi såg då inga…
The Cavern Club hade vi på vår att göra-lista. Det var i den källaren Beatles upptäcktes. Varje torsdag och söndag är det ett band som liknar Beatles (både sång- och utseendemässigt) som spelar från klockan 21 och kör i ungefär tre timmar med pauser. 4 pund kostar det. Alla oavsett ålder kunde varenda låt. Helt klart en höjdpunkt!
Shopping
Stadskärnan i Liverpool är väldigt centrerad, så det går att promenera till det mesta. Det största shoppingcentret heter Liverpool One och där finns många kända butiker som till exempel Zara, Hollister, American Apparel, H&M, GAP och Kiehl’s.
I Liverpool One ligger även den officiella Liverpool FC Store, himmelriket för Liverpoolsupportrar. Jag tror vi var inne i den fyra gånger. Ifall vi hade glömt någonting :). Souvenirbutiken är gigantisk i två plan. På Williamson Square fanns det en lite mindre LFC Store med ungefär samma utbud, det var några saker som skilde sig åt.
Oasis, Topshop, TJ Maxx och Primark var andra stora kedjor som låg mitt i centrala Liverpool.
En bit söderut ligger Cheshire Oaks Designer Outlet. Vi åkte buss X8 mot Chester från Sir Thomas Street. En dagbiljett kostar 4 pund och då får du åka så mycket buss du vill. Outleten har öppet måndag-söndag och har ungefär 145 märken som till exempel Michael Kors, Dr Martens, Nike, Pilgrim, French Connection, UGG och Levi’s. Priserna här är ungefär hälften till en tredjedel så billigt som i Sverige. I övrigt är det ungefär som i Sverige. Ölen är väl det som är billigare.
Liverpool har ett eget gatuband som står och spelar varje dag i hörnet vid Mc Donalds och Primark. Ett irländskt band, Keywest. Jättemysig musik. Låtlista finns här.